Rastlöshet i kroppen

Det känns någonstans som man har en rastlöshet i kroppen oh behöver göra något, skriva av sig lite kanske?? Jag var i Sundsvall igår och nu snackar vi ca 37,5 mil från El Stockholmo. Lyssna på detta eller läs det, gör det du känner för...

37,5 mil, två stopp, ett på ca 10 min för bensin, ett på ca 15 min för mat på max givetvis köpte vi med oss i bilen, vi blev drabbade av vägsträckor med 70, 90,70,90, sträckor med fart kameror men likförbannat så gör vi denna resa på 3 timmar och 5 min.

Räkna lite på det, det har gått undan satan skall jag lova er, i ungefär 15 mil (Arlanda-Gävle) så måste snitthastigheten legat mellan 200-210, vi snackar nu snitt hastighet, knappt någon trafik alls och bra vägar.

Vem körde då? Vi hade ju bara en kille med körkort i bilen. heheheh. Det var Michael Schumacher bakom ratten och hornen växte ut i pannen vilket dom alltid gör när han kör.

Väl upp i Sundsvall så satt jag och snackade med en tjej som skriver för Sundsvalls Tidning, vi skrattade gott och matchen föll i glömska men trevligt var det. Matchen var kanske ingen höjdare men AIK förtjänade att vinna det var dom flesta överrens om. Sundsvall är ett trevligt ställe eller så fick man iaf intrycket av det.

Det var dock inte resan eller matchen som var det mest anmärkningsvärda med denna Lördagen utan det var det som hände på hemvägen. Engelsmannen, jag och Snorungen bestämde oss i Sundsvall att vi skulle stanna på vägen hem för lite mat och vi passerade två ställen som var tilltänkta och stämningen började bli lite smått grinig men så svänger vi in i Gävle där vi håller på att mssa ytterligare en avfart, japp Engelsmannen körde nu....

Vi snurrar omkring i centrum tills vi hittar ett ställe där vi bestämmer oss för att äta. Vi alla beställer in Ceasar Pasta som faktiskt var riktigt god och när vi sitter där kommer det in någon kille som är med Da BOMB, dom blev stora samtalsämnet men det var inte det som var grejen. På uteserveringen sätter sig två killar och jag tycker den ena verkar vara jävligt bekant, sitter och tittar på honom en stund och när vi skall gå och jag kommer närmare honom så trillar poletten ner.

Det är en polack som jag gjorde mycket dumheter med för en massa år sedan i Göteborg. Han och två man till från Gävle samt jag såg till att dryga ut våran månadsinkomst med en satans massa stålar och festandet var riktigt på topp, vi var som bröder och arbetade MYCKET ihop, jag hade velat skriva om allt men kan av vissa anledningar inte göra det. Vi snackar lite och då får jag höra att en av våran familj skall öppna behandlingshem för narkomaner i Örebro, Polacken jobbar i Köpenhamn och har sin tjej där medans den som höll reda på oss och han som var mest inne på att tjäna stålar och den mest driftiga av oss har gått ner i drogerna utan desslike, han har i dagen läge blivit en riktig tjackpundare som försörjer sig på att blåsa dom han umgås med och sno deras prylar.

För ett par år sedan hade vi stålar satan, stod på krogen med helrör, efterfester, bra lägenheter i Göteborg, samtliga körde en bra bil men vad finns kvar av livet idag?

Personligen så hade jag en absolut fullsmetad S60 T5 som piskades 14000 mil på två år, lägenhet i Biskopsgården och en lever som fick ta mycket stryk efter krogrundorna samt ett jobb dagtid som faktiskt skötte. Ázzyz liv för ett par år sedan var inte bara ett liv utan två, mer nära personlighetsklyvning kan man inte komma. Vet även att många från mitt nya liv läser här men ni skall veta att det som hänt i det förflutna stannar även i det förflutna och det har jag många gånger Chefen på AIK Media att tacka för.

Måste säga att det tog en bra stund innan man somnade, många tankar som gick genom skallen, vad fan är det som händer? Hur stor är chansen att allt som händer nu händer i vanliga fall, hur stor är chansen att man träffar en av dessa grabbar på en uteservering i Gävle när man bara skall in och käka efter man varit på match i Sundsvall? Är världen så liten eller finns det ett öde och vad menas i sådana fall med detta? Har så förbannat mycket olika tankar i skalllen så jag tror knappt det är sant, saknar mitt hem, min familj, mitt lag och den där förbannade Avenyn med spårvagnarna som åker förbi där men jag vet att det kommer en vardag där med, klarar man av det då?

Hur är mitt liv i 08 land då?? Det är helt jävla fantastiskt med, trivs så in i helvete och jag vill egentligen inte ändra på det, känns ibland som det ligger lite för nära Göteborg bara. 5 timmars resa är ingenting mne ångesten över att åka hit igen blir stor, större, störst och den går inte riktigt att jämföra med ångesten som när man skall jobba på Måndagen igen, det är glädjestunder på jobbet trots att man blir så in i helvete förbannad på den satans idiotiska stekarbruden som skall få fan från mig den kommande veckan. Hon kan dra åt helvete som många andra.

Skall iväg en sväng ner på stan med Chefen för AIK Media, även kallad min bror. Han är som den bror jag aldrig haft och han är en stor del i mitt liv och komemr alltid att vara. Det kommer även att bli att titta på fotboll på Grimsta klockan 15:00, Tjejen i Repan skall ju spela och det skall vi inte missa.

Grabbar och tjejer, såg ni... Jag fick med ett 08 uttryck på bokstäver, gött mos.....


Ázzy Rízzka

Kommentarer
Postat av: karra

hehe så nice!

Du e kung och vi syns på måndag "sussane" eller var det "tommy"



"karra"

2008-08-17 @ 20:46:13
URL: http://cirkusostermalm.blog.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0